Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
not·ari·us publ·ic·us●jurist som under ämbetsmannaansvar har att företa vissa förrättningar
t.ex. att bestyrka handlingar och kontrollera lotteridragningar
jur.yrk.sedan 1746; 1556 publicus notariustill notarie och lat. pu´blicus ’offentlig’; jfr 2publik